Lärarinnan låter barnen i klassen rösta ut redan mobbad pojke

 

Detta är Del 1 gällande ett mycket graverande fall av mobbing i Ljungby Kommun.

Hur gör man för att bäst berätta om en fem år lång historia om hur ens barn blivit utsatt för mobbing i skolan? Jag väljer här att inledande hoppa in en bit i händelseutvecklingen där rektor Ulrika Linder på Ekebackenskolan i Ljungby tyckte det var att lära barnen demokrati, när vikarierande lärarinnan lät klassen rösta ut ett redan mobbat barn.

Under lek, någon form av dunkgömme, var det dags för min son att vara dunkare. Klasskamrater som under lång tid mobbat pojken hetsade honom på överdrivet och kränkande sätt genom att snabbt, samtidigt och upprepat luras, -“Nu kommer någon, nu kommer de, där, där, där …”. Sonen som under lång tid, under flera år tidigare varit mobbad har i grund en känslig läggning. Han upplevde att den dumma hetsen var för mycket och bad om att få slippa detta då och under kommande lek.

Vikarierande lärarinna lät först klassen rösta om de skulle tillåta att man i leken lurades. Det tyckte klassen att man skulle få göra. Inget konstigt i det, men sedan kom det som jag vill benämna allvarlig kränkning och mobbing. Lärarinnan lät klasskamraterna rösta i sina loggböcker om pojken skulle få slippa bli utsatt eller inte. Pojken fick inte själv rösta. Han blev nedröstad och kom vilt gråtande hem och sade att han kände sig helt utfryst och inte orkade leva längre. Detta blev ytterligare börda för honom sett till det totala mobbingärendet där skolan aktivt valt att inte tro honom och säga till oss föräldrar att han alltid missuppfattar.

Jag skrev som så många gånger innan mail till skolan, till rektor Ulrika Linder på Ekebackenskolan i Ljungby, och förhörde mig om omröstningen verkligen gått till så som pojken beskrev. Ulrika Linder verifierade i princip att det hade gått till så. Jag berättade om olämpligheten i det som skett och att skolan måste anpassa utefter varje elevs behov. Jag skrev att de måste be pojken om ursäkt. Ulrika Linder svarade att detta var att lära barnen demokrati. Ingen ursäkt gavs. Pojken känner sig än idag utstött från lekarna och har totalt sett fått svåra problem med låg självkänsla.

Delar av mailkonversationen med rektor:

Mailen är redigerade, namn borttagna. xx står för pojken, yy och öö för pedagoger.

Från: Jerker
Skickat: den 3 mars 2017 09:40
Till: Linder Ulrika
Ämne: Allvarlig kränkning mot xx

Hej Ulrika,

Åter till händelsen under och efter dunkgömme 2017-03-01.

Efter incidenten gjordes enligt xx en omröstning i klassen om man under dunkgömme skulle få lov att luras eller inte. Klassen röstade för att de skulle få göra det. Vidare sade pedagog yy till klassen att de individuellt i sina loggböcker skulle rösta gällande om xx, då han är den som tar i dunkgömmet, ska få bli undantagen det här att andra luras.

xx vill själv bli undantagen det då han känner stress inför att vara bland klasskamraterna tack vare all mobbing samt att han blir ytterligare stressad då de håller på att luras. Han har också upplevt att de gjort det på styggt sätt emot honom, särskilt vissa av killarna, som sagt innan.

Tydligen var det verkligen så att yy drev igenom en röstning där alla elever som ovan skrivet fick rösta individuellt om detta rörande xx. Igår 2017-03-02 när jag kom hem från jobbet var xx mycket ledsen och uppgiven. Pedagog yy hade under dagen berättat för honom att eleverna röstat emot att xx skulle slippa det här med att de under dunkgömmet luras. xx berättade att han var jätteledsen och känner sig sviken. Han känner nu efter den händelsen att klassen är emot honom ännu mer än innan och han vågar/vill därför inte vara med i dunkgömmet mer eller vidare leka med de andra.

Det här med den individuella röstningen som yy drivit igenom är inget annat än gravt kränkande för xx. Klassen fick här chansen att med yy försorg vara än mer kränkande emot xx. Det här är så illa att vi föräldrar nästan saknar ord. Så här får en pedagog definitivt inte göra.

xx var igår helt uppgiven och ledsen hela kvällen. Han ville knappt prata med oss under kvällen. Det här sårade honom oerhört.

Vi emotser omedelbart möte där yy måste be xx om ursäkt och även att ni rättar till det galna som situationen vidare ställer till med.

Ulrika Linders svar:

Den 2017-03-08 kl. 15:34, skrev Linder Ulrika:

Hej Jerker!
Har nu samlat information kring dunkgömmeleken.
Klassen har under de senaste veckorna själv kommit på regeln om att man får “luras” så det har inte skett under något klassråd.
Men när detta hände så tog yy tag i det direkt och tog upp det med klassen.
Som pedagog vill man i första hand att eleverna själva ska kunna klara sina lekar själva. Det är bara när vi ser att lekar kan vara farliga som vi går in och styr om eller förbjuder den typen av lekar. Däremot försöker vi alltid att hjälpa dem att reda upp om det blir oenighet genom till exempel låta dem komma med förslag på lösningar som sedan kan följas av en omröstning.
Det var så det gick till här. Det första klassen fick göra var att ta ställning till om man ville att det var Ok att luras i leken.
Omröstningarna i klassen är alltid dolda dvs barnen lägger ner sitt huvud på bänken, blundar och räcker upp handen på det förslag man röstar på.
Resultatet av omröstningen var att majoriteten vill att man skulle få luras. xx hade då pratat med yy om att han gärna ville att det skulle vara en annan regel när han stod. yy frågade honom om det var Ok att nämna det för klassen och det tyckte xx att det var. Därefter fick klassen, i sina loggböcker, skriva ner om man tyckte att det var Ok att det fanns specialregler och om man själv ville ha det. Dessa loggböcker läser bara yy. När yy läst berättade yy för klassen att 10 elever av 15 inte vill att det skulle vara specialregler. Någon hade uttryckt att ” ja, jag skulle vilja att det fanns specialregler men det skulle bli väldigt svårt att hålla reda på alla dem i så fall”. Genom att låta alla elever komma till tals och genom att få lägga sin röst på ett förslag så tränas de i den demokratiska processen och kan förstå innebörden av att ett förslag får majoritetsbeslut.

xx träffade någon dag senare pedagog öö och genom en social berättelse gick de igenom det som hänt och han ville gärna att yy skulle bestämma reglerna för leken. De gick tillsammans igenom vad som händer i ett klassråd där man får rösta och att majoritetens förslag blir det som gäller. Efter det samtalet kunde han släppa händelsen och de gick över till att jobba med ” Vasatiden”. Det verkar som att de sociala berättelserna hjälper honom att bearbeta det som händer och som han är ledsen eller bekymrad över.

Med vänlig hälsning

Ulrika Linder Rektor Ekebackenskolan

Mobbingombudets diskussion om händelsen:

Oavsett hur vi än vrider och vänder på händelsen så blir det inte rätt. Tar man bort faktorn att mobbing förekommit och endast ser till ett behov ur personligt elevperspektiv, så ska man kunna anpassa utefter detta. Skollagen befäster sådan anpassning. Nu förelåg både mobbing och därav än större personligt elevperspektiv. Därmed är det ännu viktigare att anpassa och definitivt inte ge chans för utröstning på detta sätt. Det blir inte rätt hur man än ser det. Samtidigt har rektorn vid ett antal tillfällen framhållit att pojken efter samtal om tråkiga händelser är nöjd. Detta trots att vi föräldrar upprepat omtalat för rektorn att läget inte är så då pojken klagar hemma. Pojken säger själv att han inte riktigt vågar lita på de vuxna i skolan och att han inte vågar berätta om sina känslor inför skolpersonalen, eftersom de ändå inte tror honom. Vidare har jag som förälder på plats bevittnat hur rektor Ulrika Linder, utan att hon eller pedagoger varit på plats vid händelse, väljer att misstro pojken och tala om för denne att det som han berättar om inte skett. Det kommer tas upp i kommande inlägg.

Comments

  1. Detta var fruktansvärt dåligt av läraren. Hon sänkte/ kränkte barnet rejält. Tänk om eran chef på jobbet sagt nu ska vi ha en omröstning om Line. Jag hade tagit väldigt illa vid mig och blivit väldigt ledsen/ kännt mig kränkt, men jag hade sagt ifrån direkt att detta är inte ok, men inte lätt för ett barn att göra det. Jag som mor till barnet mötte ett förtvivlat barn efter skolan . Som grät och grät. Och kände sig ännu mer utanför. Han vill så gärna vara med, bli insläppt .sedd. detta gjorde att barnet inte ville vara med mer på dessa lekar.

  2. Även om omröstningen av rektorn utmålas som allmän, så var pojkens upplevelse riktig. Det då lärarinnan innan omröstningen speciellt talade om för klassen att pojken ville bli undantagen regeln om att luras i leken. Skeppet som redan låg på slagsida sänktes ordentligt den dagen. Det var något som försvann i blicken hos pojken. Det har ännu inte kommit tillbaka.

  3. Att luras ingår inte i reglerna för dunkgömme, det borde de vuxna bara kunna klargöra för barnen helt enkelt.

    1. Hej Eva,

      Mycket riktigt så är detta inte en regel som finns i ursprungliga Dunkgömme. Denna regel om att luras hittade elever på själva. Vissa missbrukade uppenbart regeln för att vara taskiga emot den mobbade pojken. De vet att han är känslig och driver med honom för detta. De tycker det är roligt att han blir ledsen och går ifrån. Sedan tenderar de följa efter honom och driva med honom för att han är ledsen. Det har hänt ett flertal gånger.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *