Skolan skyller mobbning på offret

 

Det har nog varit så i alla tider, att skolpersonal likt lärare och rektorer skyllt mobbning på den som är drabbad, offret. Det är dock ingen ursäkt att låta mobbningen fortsätta. Första gången jag blev varse detta var i lågstadiet när mobbarna höll på bakom ryggen på lärarinnan och jag inte vågade gå emot mobbingen. Lärarinnan tittade bara konstigt på mig då det blev stohej bland mobbarna som i sin tur tittade på och fnissade åt mig då lärarinnan vände sig om och skulle se vad som pågick. Senare under arbete som fältkurator i en skola i Ljungby Kommun kom jag att möta denna projicering på nära håll. Jag påtalade för rektor Hans Holmquist att vi hade ett mycket allvarligt och akut mobbingärende att åtgärda. Hans Holmquist sade att vi inte skulle göra något då det var den mobbades eget fel. Separat inlägg kommer senare om detta ärende då samme rektor senare såg till att jag blev brännmärkt från att få jobb inom kommunen. Högst intressant är att samme Hans Holmquist nu har en tjänst som områdeschef inom Barn och utbildningsförvaltningen i Ljungby Kommun.

Fenomenet att skolan inte ser mobbingen eller tar den på allvar alternativt rent av skyller den på mobboffret är mycket vanligt. Roland Sennerstam som är f.d. skolläkare, docent och specialist i pediatrik, skriver debattinlägg i SVD om att lärare gör mobbningen värre. Det handlar om barn som utvecklas och klättrar på den sociala stegen, eller rättare sagt försöker göra det genom att vara tuffa och häftiga på andras bekostnad. De som på något sätt avviker är de som får betala mobbningens direkta pris. Flockbeteende startar där wannabees, hangarounds och pretenders håller med och på varsina sätt stöttar mobbaren. De alla är varierande omedvetna om vad som driver dem. En av drivstenarna till mobbingen är oron och rädslan att vara svag och uttrycka något som den mobbade kanske uttrycker i sitt sätt att vara eller i sitt utseende etc.. Jag själv (Mobbingombudet) var korpulent, rödhårig, blyg och känslig, vilket bäddade för mobbningen.

De vuxna i skolan som inte genomskådar detta egentligen mycket förutsägbara och uppenbara problem, tar ofta ställning emot den som mobbas och t.o.m. skyller på denne. Det är dags för all skolpersonal att förstå hur mobbning uppstår och att barn samt unga försöker initiera en norm för vad som är inne och häftigt genom att utestänga och mobba dem som inte faller inom den normen. Den lärare som inte förstår och kan hantera det som händer, samt projicerar på den nedtrampade, är faktiskt själv en mobbare, vilken inte sällan psykiskt misshandlar mobboffret.

Roland Sennerstam skriver viktigt och mycket riktigt att skolans uppgift är att betona alla elevers lika värde. Ingen elev ska vara någon annans trappsteg i den sociala kampen om att komma uppåt. Sennerstam påtalar att det redan från åk 4 går att samtala med elever om de mekanismer som ligger bakom mobbningen. Ordet vaccinering nämns, vilket jag vill översätta med att föra något över medvetandetröskeln så att eleverna verkligen lär sig att tänka till både före, under tiden och efter att de interagerar med andra. Det här ligger inom det vidare begreppet pedagogik, att lära ut ett lärande, hur man själv går vidare för att bli en socialt kunnig och ansvarstagande person.

Det finns inte ett enda ärende där det helt går att skylla på den som är mobbad. I många, kanske de flesta av ärendena går det inte alls att skylla på offret. Har den mobbade någon skuld i situationen så har skolan skyldighet att hjälpa denne, samtidigt som skyldighet finns att hjälpa mobbarna. I två av tre ärenden (44 av 66) som SVD granskat hos BEO, Barn och elevombudet, skyller skolan på den mobbade. Detta är ett tecken om något på att man missat enkla och vanliga gruppmekanismer bland barn. Det skulle också kunna vara tecken på att de som skyller på den mobbade själva har problem av något slag. Viktigt att gå vidare och diskutera är avsaknaden av kurs under lärarutbildningen i att hantera mobbning. Sådan kurs hade kunnat rädda liv, bokstavligt talat.

På de skolor där man projicerar på aktuellt sätt löper angreppssättet ofta vidare emot föräldrar som anmäler att deras barn är utsatt. Orosanmälningar görs till Socialförvaltningen och allmän smutskastning både direkt och bakom föräldrarnas ryggar sker. I det graverande mobbingärendet i Ljungby Kommun där mitt eget barn varit drabbat av mobbning i fem år kan detta mönstret direkt ses hos skolan. Rektor, områdeschef och kommunjurist gav sig på att lögnaktigt smutskasta samt karaktärsmörda mig inför Tingsrätten i Växjö. Samtidigt skyller de på sonen att han alltid missuppfattar, trots att mobbningen är mycket uppenbar och att lärarinna tillstått att skolan känner till förhållandena och att de jobbar med klassen, samt har jobbat med ett par elever/mobbare för att få dem att sluta. Mer om ärendet kommer i löpande inlägg, se startsidan.

Roland Sennerstam nämner exempel där specialpedagog och rektor ansåg att den mobbade led av någon form av autismspektrumstörning och att det var därför eleven blev mobbad. Utredning gjordes visande att eleven inte föll inom något diagnosbegrepp. Jag vill med lagens stöd säga att man inte får agera så från skolans sida. Oavsett om barnet har någon form av autism etc. eller inte så ska barnet ej utsättas för mobbning. Skolan är skyldig enligt skollagen att sätta in de resurser som krävs för att alla elever ska känna sig trygga och slippa plågoandar. Både mobbarna och den mobbade kan behöva och ska definitivt få hjälp, inte stjälp.

De vuxna som skyller på den mobbade, är det psykopater vi har att göra med eller är det simpelt obildat folk?

Är du och/eller ditt barn drabbat av det som vi här tar upp? Skriv hit så kan vi lägga ut dina erfarenheter så alla kan läsa om och förstå vilka urbota dumheter som sker.

Länk:

Lärarna gör mobbningen värre, SVD debatt, Roland Sennerstam

Comments

  1. 12 årig pojke, mobbad i två-tre år. Konsekvens: Hemmasittare, Tre skolbyten, Kommunen ser inte att skolorna (två) brustit, inga pedagogiska utredningar eller åtgärdsprogram på två år, trots att vi påtalat detta som föräldrar. Skickar 60 sidor till skolinspektionen där båda skolorna medger att han är mobbad, skolinspektionen soc.anmäler. Vi inväntar skolinspektionsbeslut.

    Ytterligare konsekvens: Psykisk ohälsa, utmattad, förstörd utbildning. Orkar bara två lektioner per dag. Bup utredde honom 2015, gick på skolans linje. 2017 autism.

    Har i botten ADHD och epilepsi.

    Vårdnadshavare sjukskriven för utmattning.

  2. Hej Maria,

    Detta är oerhört tråkigt att höra. Kommunerna vill ofta inte erkänna eller ta lagstadgat ansvar kring mobbing och de åtgärder, den hjälp de måste ge både mobbarna och mobbningsoffret.

    Det tar oerhört hårt på krafterna att vara utsatt, för man blir dubbelt utsatt som förälder. Skolans samt kommunens fulspel och faktiskt mobbning slår undan benen, först på barnet sedan på föräldrarna. Jag hoppas verkligen att Skolinspektionen går på er linje. Har skolan medgett så kan de knappast komma undan. Skolinspektionen måste göra anmälan till Sociala myndigheter så att utredning startar. Det känns hemskt och vi har också suttit i den situationen. Där lade BEO föreläggande emot kommunen, bl.a. för att inte ha incidentrapporter. Ändå gör skolan om samma fel igen.

    Skriv gärna ned hela er historia så lägger jag den som ett inlägg under kategori Mobbing på skolor i Sverige.

    Styrkekram
    Mobbingombudet Jerker Andersson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *