Mobbning är lika med krig och krigstrauma

 

Han blev aldrig dekorerad

Det här är en sann historia – Del 5 i Mobbingärendet i Ljungby Kommun.

Under ständiga och formligen haglande anfall i utsatt ställning, rusade hjärtat och pulsen slog hård. Det var övermäktigt och oerhört krävande. Första tiden i fält kunde det under anfallsuppehåll och bakom fronten kännas något bättre och lugnare. Senare under kampanjen ville stressen inte längre släppa. Gastkramande oro blev till ångest. Under sömnen hemsökte alla händelser och anfall honom. Han fick varje natt uppleva hur det var att bli omringad, skjuten, misshandlad och lemlästad.

Väl hemma gick det inte att skaka av sig, även om de tråkiga minnena avtog något. Hjärnan hade efter år av stress hamnat i ständig försvarsberedskap och var hela tiden beredd inför kamp eller flykt. Undermedvetet uppfattades därför nya ansikten och personer han inte riktigt kände som potentiella hot. Följden var tillbakadragenhet, tysthet och osäkerhet i situationer som inte var helt trygga sett till omständigheterna. Han ansågs därför som udda av personer vilka inte kände honom, som inte kunde förstå krigets fasor och hur det kan handikappa offer för hela livet.

Trots allt det plågsamma hade kriget i sig varit som en omfattande utbildning. När han på sin senare arbetsplats baserat på vidareutbildning inom ledarskap och pedagogik försökte arbeta förebyggande och direkt emot krigssituationer, blev han av sina befäl illa utsatt. Befälen ville av olika anledningar inte ha bort krigen. Någon av dem ansåg att motverkande arbete kunde skada deras anseende och karriär. Andra tyckte kriget kunde fortsätta då det ändå var offrets eget fel eller att offret missuppfattade allt. Det traumatiserande kriget ville inte ta slut. Befälen hindrade honom från att få fler jobb när han började anmäla det som skedde. Han blev brännmärkt.

Van vid kamp och överlevnad fanns ingen annan utväg än att fortsätta kämpandet, särskilt eftersom befälen nu använde honom som språngbräda för att attackera hans egen son, som är mobbad i skolan.

Metafor som förklaring och ögonöppnare

Det du just läst är en metafor för att kort förklara bakgrunden till mobbingärendet i Ljungby Kommun, som bit för bit kommer behandlas på denna sida. Det är också en metafor för beskrivning hur hårt mobbning slår mot den som är mobbad. Det är vetenskapligt belagt att effekterna av mobbning är jämförelsebart med krigstrauma.

Inledningen i historien ovan beskriver den mobbning som jag (Mobbingombudet) utsatts för under skolåren upp till nionde klass. Jag intygar att mobbning är traumatiserande och kan skapa beteendeförändring, särskilt utmärkande i grupp, där svårigheter med trygghet och säkerhet uppstår. Som kompensation, för förståelse och självläkning började jag bland annat studera psykologi, pedagogik, ledarskap och organisation. B-uppsats på universitetsnivå skrevs om mobbning. Tanken om att med “dubbel” utbildning kunna hjälpa barn och unga växte sig allt starkare. Som pedagog i barngrupp är det oerhört viktigt att arbeta förebyggande emot mobbning. Det gör man grundläggande genom bra relation mellan lärare och elev. Jag satte upp målet att vidareutbilda mig till Socionom.

Tyvärr upplevde jag under resans gång att chefer inom Ljungby Kommun var fullfjädrade mobbare. När jag anmälde mycket allvarliga händelser på en skola där jag var fältkurator, så startade vuxenmobbningen rejält. Rektorn på skolan spred rykten kring mig och brännmärkte mig i stort sett från att få jobb inom kommunen. Vidare chef som siktade på politisk karriär inom Liberalerna förvandlades också till en mobbare. Ännu högre uppsatta chefer gav mig inte chansen att få komma till tals. Ingen utredning om mina anmälningar gjordes. Det var sekretessbeläggande, hot och bildligt talat halshuggning som gällde. Jag hade avslöjat kraftiga missförhållande inom Ljungby Kommun och upplevt på nära håll hur en rektor valde att mobba redan mobbade elever o.s.v..

2011 var min son sex år och började i nollan. I ettan och i synnerhet i tvåan blev han utsatt för mobbning, vilken ännu idag inte upphört. Även i detta ärende avslöjande Barn och utbildningsförvaltningen i Ljungby Kommun att de både var oförmögna och helt ointresserade av att följa lag och förebygga samt motverka mobbning. Historien upprepades. Jag anmälde allt oftare. Personal på skolan valde att ljuga och påstod att mobbning inte skett. Istället skulle det vara sonen som alltid missuppfattade. Skolinspektionen lade föreläggande emot kommunen men ändå fortsatte galenskaperna. Advokat anlitades och då kom mobbingen emot mig rejält tillbaka från kommunens sida. De valde att inför Tingsrätten i Växjö försöka karaktärsmörda mig för att vinna fallet. De påstod i inlaga att jag och min son har samma problem och kommunikationssvårigheter, att jag inte kan någonting och att jag ljuger ihop hela mobbningshistorien, både gentemot sonen och emot mig.

Sonen har av all mobbning på Ekebackenskolan i Ljungby blivit deprimerad och fått stora problem med självkänsla, otrygghet och rädsla. Jag upplever att han är traumatiserad. Skolarbetet har blivit kraftigt lidande för hans del. Hög skolfrånvaro ses i kalendern.

Ljungby Kommun har passerat en gräns

Ljungby Kommun har nu ordentligt passerat en gräns. Jag är van vid kamp och ställer mig nu rustad upp till tänderna. Mitt vapen är pennan, vilken är långt vassare än svärdet. Det torde vara välkänt att sanningen i en förlängning vinner. Pennan kommer innan hela historien är utlagd endast att vila då den behöver vässas.

Det är valår nästa år. Jag anser att mobbande chefer inte har rätt inneha sina tjänster. Ej heller ska de sitta på viktiga politiska uppdrag. Tyvärr har Ljungby Kommun fallit in i ett negativt mönster gällande hur man väljer hantera olika situationer som kräver åtgärder. Cheferna tänker hellre på sin egen karriär än att utsätta sina verksamheter och sig själva för insyn, sådan insyn som kommer då man tar tag i missförhållanden likt mobbning. När någon vågar säga ifrån om sådant som behöver ändras så ska denne enligt kommunkulturen hellre bekämpas än hörsammas. Ju mer personen säger ifrån ju hårdare blir repressalierna. Djungelns lag gäller tyvärr i Ljungby Kommun.

Istället för att lagstadgat hjälpa (se överskriften – dekorera) barn, unga och vuxna som blir utsatta för mobbning så sänker man dem genom dubbel mobbning.

Min egen mobbinghistoria inom kommunen finns idag presenterad på sidan Dapper. Informationen på den sidan kommer senare i presentation av mobbingärendet på Ekebackenskolan föras över till denna sida. Utökning av texterna på Dapper kommer ske för att bättre visa på vilka fula fiskar som simmar inom kommunen och hur de samverkar för att trycka ned andra genom utstuderad mobbning och brännmärkning.

Ta del av alla inläggen hittills om mobbingärendet på Ekebackenskolan i Ljungby

Upprättande av maillista

För att nå kommuntjänstemännen samt förtroendevalda har en mallista upprättats. Det innebär att mail utgår med länk in till varje ny artikel som rör mobbingärendet. Än så länge har dessa svar givits:

Eva-Marie Norén Holgersson på Kommunstyrelsen berättar via mail 17-12-11 att ärendet fått diarienummer Ks2017/0404.606.

Kommunalråd och Politiker Magnus Gunnarsson skriver via mail 17-12-18 följande:

“Hej Jerker! Tack för ditt mail. Ärendet som du beskriver är en fråga för Barn och utbildningsförvaltningen. Det är också vår mening att det handläggs bäst på denna förvaltning”

Mitt svar till Magnus Gunnarsson, som ännu inte blivit besvarat:

“Hej Magnus,

Tyvärr går det inte att nå samförstånd med Barn och utbildningsförvaltningen, vilket jag kommer att visa i kommande inlägg. Denna förvaltning följer inte skollagen och dessutom ikläder tjänstepersoner sig där mobbarens kostym. Därför är detta en högst relevant fråga för kommunstyrelsen samt andra förtroendevalda inom kommunen. Locket ska inte få läggas på längre gällande hur förvaltningen bemöter elever och föräldrar samt hanterar mobbning på skolorna.

Du skriver vår mening. Jag vill fråga vilka som avses med vår? Gäller detta alla i min aktuella maillista eller endast vissa?”

Detta inlägg mailas också

Jag frågar härmed alla i maillistan om deras uppfattning. Har Magnus Gunnarsson kontaktat er i ärendet? Jag vill uppmärksamma om att kommunen i olika frågor, särskilt sådana av vikt, ska inkomma med formellt beslut till frågeställaren. Beslutet ska kunna överklagas.

Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *