Mobbning är normaliserat i svensk politik. Mobbningen sprids därför i samhället.

 

Har sedan barnsben funderat över orsaker till att mobbning i skola och arbetsliv är vanligt förekommande och varför tillräckliga motåtgärder uteblir. Då den politiska debatten och valupptakten nu (2018) skruvas upp, har svar gällande en negativ del av vårt sociala arv givits. Mobbning har länge varit mer eller mindre politiskt normaliserat. Indirekt vållar det barns och vuxnas död.

Artikelns syfte är inte att såga nämnda politiska partier och individer vid fotknölarna. Vill dock komma mobbningen närmare och belysa vad som måste lyftas, vilket är en betydande delorsak till att mobbning förekommer.

Har du som läsare historisk kunskap där politik kan relateras till mobbning, skriv gärna någon rad antingen i kommentarsfältet längst ned på sidan eller via mail.

Artikeln är fortsättning på: – Ljungby-politiker försökte få falskt löneintyg – Mobbning. Där ges vissa exempel för varför man inte ska försöka mobba någon som tror på främlingsfientlighet och rasism eller annan negativ tro.

Mobbningens politiska historia under 1900-talet

Mycket diskussion finns kring olika personlighetstyper samt inre och yttre faktorer i förhållande till mobbning. Tycker det sociala arvet hamnat i skymundan och lyfter det här för vidare debatt, utan att ta parti för något politiskt parti.

Min far född 1939 berättade att mobbningen var utbredd när han var liten. Han föddes oäkta och farfar ansågs för ung för att tillåtas ta föräldraansvar, även om farfar hade jobb och ville ta ansvar. Som oäkta mobbades far allvarligt av både vuxna och barn. Det hörde religionen, politiken och samhället till. Far beskrev att äldre personer var uppfostrade i denna anda och även att många i Sverige svansade för nazismen och var kraftigt främlingsfientliga. Fick som liten (född 1970) under senare delen av 70-talet följa med på politiska möten, bl.a. i Ljungby där Thorbjörn Fälldin (C) talade. Thorbjörn log och sade att jag kanske var en framtida politiker samt att barnen var viktiga. Minns även sortering och bladning av röstsedlar samt partiprogram för Folkpartiet Liberalerna i Ljungby. Det politiska klimatet var enligt far under en tid bättre med mycket och saklig debatt, men mobbningen som fenomen fanns alltjämt kvar, både inom politiken och i samhället. Det fick jag inte minst känna av i skolan och senare under arbete inom Ljungby Kommun. Min son har också mycket hårt drabbats.

Socialdemokraterna och andra regeringspartier, med dess anhängare, har nu valt att under hårda ord utestänga Sverigedemokraterna. Detta trots att det politiska rummet ska vara demokratiskt. Utestängning synonymt utfrysning kan inte i förekommande form tolkas vara annat än mobbning.

Sverigedemokraternas förflutna har dragits fram, bl.a. av Stefan Löfven (S), menande att det aldrig historiskt får lov att glömmas bort. Sverigedemokraterna kontrade till sist, kanske tidsmässigt taktiskt, med en dokumentär som beskriver Socialdemokraternas dito historia. Samtidens dokumentär “Ett folk, Ett parti – Socialdemokraternas historia” beskriver med tydlighet att det i Sverige under och efter världskrigen förekom främlingsfientlighet, rasism och mobbning. På något konstigt sätt har det mesta dokumentären beskriver undanhållits skolundervisningen och den allmänna debatten. Även om politiker i nutid tagit hyfsat avstånd från främlingsfientlighet och rasism så har de inte tagit avstånd från mobbningen, utan istället nyttjat den som politiskt vapen istället för saklig vägvinnande debatt.

Vänsterpartiet har enligt författaren och vänsterpartisten Magnus Utvik kommunistiska rötter. I boken “Partiet på kant med (v)erkligheten: en historia om solidaritet” beskrivs vänsterpartiets sympatier, stöd till och kontakter med kommunistiska regimer kända för massmord och förföljelse av folkgrupper etc. Här har vi ytterligare smuts att baxa upp till ytan och komma tillrätta med, för att vidare komma tillrätta med mobbning o.s.v.. Vänsterpartister står också för mobbning. Senaste exemplet visades på SVT Nyheter för någon dag sedan. Vänsterpartiets Ung Vänster uppmanar folk att störa ut Sverigedemokraternas tal under t.ex. torgmöten. Ung vänsters Henrik Malmrot menar att Jimmie Åkesson (SD) har rätt att tala och att Vänstern enligt yttrandefriheten har rätt att protestera. Vad Henrik kanske inte tänker på är Vänsterpartiets eget förflutna, vilket faktiskt precis som Socialdemokraternas till del är mycket mörkt. Innan protester genom störande av allmän ordning görs borde man titta på vilka följderna av agerandet blir. Med det förflutna samt mobbningen i åtanke slår det väldigt hårt tillbaka. Det får också motsatt effekt eftersom Vänsterpartisterna ifråga lär våra barn att det är fritt fram att ge sig på den man ogillar, genom att åberopa yttrandefriheten. Detta skapar ett samhälle fyllt av öppet hat och mobbning.

Centerpartiet har också tidigare tagit offentlig ställning för nazism och främlingsfientlighet, via de rasbiologiska föreställningar som tidigare var starka inom det politiska Sverige. Centerpartiets historia som även starkt kan knytas till mobbning och det samhälle vi har idag, liknar Socialdemokraternas och Vänsterpartiets väldigt mycket.

Liberalerna klarar sig inte heller undan kritik. Folkpartiet Liberalerna tyckte inte om nazismen, om jag ska lyssna på vad far sade, men likväl ansåg de att bästa utfallet av andra världskriget vore att nazityskland skulle vinna. 1941 röstade Folkpartiet Liberalerna “JA” för svenskt stöd till nazitysklands krig.

Moderaterna sällar sig till skaran med mörkt förflutet, bl.a. genom att långt fram i tid utmärka sig med att ej fördöma eller ta avstånd tillräckligt från apartheid. Enligt uppgift var de mellan 1960-80 ganska ensamt parti om den inställningen. Tidigare syns namn inom partiet med sympatier för nazism.

Kristdemokraterna har gjort sig kända för att vilja bekämpa HBTQ-personers rättigheter. I partiet finns än idag de som tar ställning emot demokrati på detta sätt. Ett par högt uppsatta personer inom Kristdemokraterna var vid partiets bildande i mitten av 1960 starkt anknuta till nazismen.

Det finns säkert mycket att lägga till och visst att dra ifrån, men hur vore det att istället för nuvarande läge ta tag i det smutsiga förflutna, dra upp det som exempel och säga, så här fel blir det när man tillåter samhällets mörka sida att ta över. Samtidigt som partierna öppet gör upp med sin historia skulle de kunna använda historian som murbräcka emot rasismen och främlingsfientligheten som finns idag och kan ses som arv från förr. Fast istället har man gått över till att ladda sin politiska argumentbössa med patroner fulla av mobbning. Som sagt, det slår tillbaka, rikoschetterar och projektilerna stannar inte utan fortsätter skada hela samhället.

Ville titta vidare på om Socialdemokraterna och andra regeringspartier tidigare nyttjat mobbning inom politiken. Trillade vid Internetsök över ett par videos från Jerker Nordlund, där han bl.a. beskriver kopplingen mellan mobbning och politik. Det finns kanske en del att diskutera och debattera í det Jerker säger, men likt ovan beskrivet är det mobbningen jag vill åt. Tydligen har det sedan länge varit politiskt normaliserat och nyttjat att mobba meningsmotståndare, utsatta grupper m.fl.:

Del 1. Som bäst ses hela videon eller från 09:00 minuter och framåt. Öppnas i nytt fönster.

  Varför socialdemokratin håller på att försvinna som politisk kraft världen över, Jerker Nordlund.

Del 2. Öppnas i nytt fönster.

Varför både socialdemokratin och vänstern har utgjort ett hinder för utvecklingen av basdemokratiska folkrörelser även gällande arbetarklassens självorganisering, Jerker Nordlund.

Eva Bofride för helagotland förefaller normalisera mobbning

“När politiker och andra spär på myten om att SD skulle vara mobbade bidrar de till en farlig desinformation om hur demokratin fungerar. För lika lite som Centerpartiet kan kräva inflytande i S-regeringen, lika lite kan SD göra det”

“Det är inte mobbning, det är så demokratin fungerar.”

Myten om det mobbade partiet, helagotland, Eva Bofride, 2017.

Eva Bofride (C) har uppenbart missat att det politiska klimatet åter blivit riktigt destruktivt och istället för politik i dess rätta namn allt mer fylls av smutskastning, utfrysning och andra dumheter. Mobbning har inget med mandatfördelning och utnyttjandet av mandaten att göra, utan istället med hur vi bemöter varandra. Såväl 2017 som idag måste det stå klart att Sverigedemokraterna och dess väljare inte blir korrekt bemötta. Desto mer trängda de mer etablerade partierna blir ju mer kommer mobbningen fram. Ett exempel är under Pride, där Jimmie Åkesson (SD) inte blev inbjuden och i sin frånvaro mobbad. Ytterligare exempel är Expressens partiledardebatt 2018-08-14, vilken fylldes med varierande dumheter och tecken på bristande politisk debatteknik samt retorik, åt hållet mobbning. Har läst fler artiklar från Eva Bofride och kan på något sätt tycka att denna journalist inte inhämtat varken historiken eller det nuvarande samhälleliga allvaret rörande mobbning. Ska våldtäkt och annat kriminellt, vilket likt mobbning indirekt dödar, också normaliseras? Hur vore det om Eva Bofride agerar som en äkta journalist ska, d.v.s. även ta upp sitt eget och andra partiers “smuts”?

Bert Karlsson anser att SD själva bär skulden att de blir mobbade

Bert Karlsson, tidigare Ny Demokrati, anser att SD blir mobbade. Han tycker dock det är deras eget fel.

“Vi angreps hårt av de etablerade partierna, vi mobbades och vi kallades rasister … Nu upplever SD samma sak, och de har egentligen sig själva att skylla”

Ni är mobbade – men det är ert eget fel, SD, Aftonbladet, Bert Karlsson, 2016.

Till Bert vill jag säga att man ej får resonera så att någon måste skylla sig själv då den blir mobbad, inte minst gäller det inom politiken. Politiken sätter agenda för samhället och färgar oss alla i olika utsträckning. Vi vet att mobbning indirekt dödar barn och vuxna. Vad gör då politiken, i vilken mobbningen är normaliserad? Bert Karlssons tyckande ser vi tyvärr inom skolans värld där för många lärare, rektorer och annan personal blundar för mobbing då de anser att det är den mobbades eget fel. Jag har på Åbyskolan i Lagan själv stått inför dåvarande rektor Hans Holmqvist (L) när denne uttalade sådana ord i ett mobbningsärende där en elev med utländskt påbrå blev långvarigt och allvarlig utsatt av nynazister. Senare satte denne rektor igång ett mobbningsdrev och brännmärkning emot mig i kommunen. Det är en del av upprinnelsen till sidan Mobbingombudet i Ljungby Kommun. Ytterligare tråkigt är att kommunföreträdare, politiker och skolpersonal i Ljungby även mobbat och fortsättningsvis mobbar ut min son.

Eva-Lisa Dezmin ser mobbningen på nyktrare sätt

Från etablerade gammelpartier med dess anknuta mediahus etc. har det utmålats som tabu att länka till oliktänkare. Rasistkortet har likt det röda kortet ur en fotbollsdomares ficka dragits upp så fort någon försökt debattera ekonomi i förhållande till situationen Sverige befinner sig i. Utfrysningen har blivit ett faktum. Givetvis måste vi kunna stå upp emot främlingsfientlighet och rasism, men det måste göras utan mobbning. Mobbningen får motsatt effekt och förstärker samt skapar i sin tur främlingsfientlighet och rasism. Jag bryter här mot det tabubelagda och länkar till Katerina Magasin, just för att lyfta mobbningsdiskussionen. Diskussion kring annat får vänta till kommande artiklar.

” … Alla krafter behövs för att skapa ordning. Men fortfarande är det mobbningen som står högst upp på agendan”

“Om inte partiledare kan ta avstånd från mobbning – hur ska då deras väljare kunna göra det?”, Katerina Magasin, Eva-Lisa Dezmin, 2018.

Eva-Lisa Dezmin anser att samhället är respektlöst och att partiledare bär ansvar för mobbningen ute i samhället. Hon sätter verkligen hammaren på en av de infekterade spikarna när respektlösheten kommer på tal. Den politiska historian visar att främlingsfientlighet, rasism och mobbning aldrig har debatterats och åtgärdats i sin hela kontext och utspridning. För att komma åt mobbning måste man först och främst ha respekt för sitt eget förflutna och våga ta fram det i ljuset. Det går inte att mörka och tysta egen skuld samtidigt som rasistkortet och mobbningen används emot meningsmotståndare eller dem som bara vill fylla i diskussionen med frågor kring basen för samhällets utveckling.

Mobbning p.g.a. respektlöshet eller fel typ av respekt

Respektlösheten syns bland våra barn. Barnen hittar inte på detta själva och det går inte att skylla hela respektlöshetskakan på Internet. Däremot går det med historisk kunskap att skylla stor del av respektlösheten på den politiska normaliseringen av mobbning mot individer och grupper.

“Politiker, journalister och debattörer som använder och/eller normaliserar mobbning, vållar indirekt barns och vuxnas död”

Tänk om det politiska etablissemanget istället för att mörka historisk fakta hade lyft samt vidare bearbetat frågorna och sagt att främlingsfientlighet, rasism och mobbning måste vi få bort. Samhället hade med all säkerhet sedan sett bättre ut. Förebyggande arbete från roten och uppåt hade kunnat rädda många liv, både barns och vuxnas. Tänkte på en metafor till Pridesituationen där Jimmie Åkesson (SD) utmålades som elefanten i rummet, under överinsyn från de andra “elefanterna”. De gamla elefanterna lär de yngre hur de ska vara och agera. Till del finns ett evolutionärt arv, vilket kan leda till mobbning, men det ska människan kunna balansera upp på hyfsat sätt genom att lära våra barn vad äkta respekt är och vad det sociala arvet måste gå ut på. Politikerna sätter sedan länge och fortsättningsvis facit för vad som är rätt i samhället. Tyvärr syns mobbning som legalt i detta facit. Med franka ord kan det beskrivas som att “skit rinner nedåt och blir till gödning för ännu mer respektlöshet”. De yngre tar till sig respektlösheten och vissa av dem klättrar senare i livet med hjälp av mobbning, tystnad, lögner och maktmissbruk vidare uppåt på samhällsstegen, där de låter sin kopierade skit rinna nedåt. Det blir till ett destruktivt kretslopp med övergödning av mobbning o.s.v.. De yngre som tänker på att bruka rätt typ av respekt, kan inte göra det då de om möjligt lyckas komma uppåt. Där uppe är maktkulturen så hårt etablerad att man måste rätta sig efter den för att ö.h.t. kunna få plats och inte bli utmobbad.

Bryt mobbningen och tystnadskulturen, så bryts också trenden där uppåt 50 skolbarn och 100-300 vuxna tar livet av sig varje år p.g.a. mobbning i skola och arbetsliv. Se även kostnaderna mobbningen i samhället för med sig. För de pengarna hade vi kunnat hjälpa många krigsutsatta och behövande individer, även de grupper som idag på olika sätt mobbas ut av agendasättande politiker. För 30 till kanske (över) 70 miljarder per år kan vi göra ganska mycket medmänskligt och samhällsbyggande. Integrationen skulle också gå långt mycket smidigare, om de inkommande grupperna såväl som svenska får lära sig att främlingsfientlighet, rasism, mobbning etc. är fel och att det svenska samhället inte accepterar sådant.

Pizzapolitisk jämförelse: Kostnaderna för mobbning i Sverige motsvarar årligen mellan 300 till 700 miljoner pizzor, baserat på ett pizzapris om 100 kronor/st. Har även ställt mobbningskostnaderna i paritet till det under sommaren heta ämnet skogsbränder: – Kostnader för mobbning hade räckt till brandbekämpning.

Mobbning recirkulerar och återanvänds i Sverige

Kanonbra är att återvinna för att skona den känsliga miljön. Dock kan inte mobbning återanvändas för att skapa bättre arbets- skol- och samhällsmiljö. Mobbningen måste skrotas för gott. Det ställer krav på själva processen, där politiker måste bli skickligare på att debattera och föra fram budskap fritt från maktmetoder. Som det är nu vill jag likna det politiska rummet, inte vid en hönsbur, utan istället vid ett aphägn. Det efter läsning om mobbning i apflockar. Här ser man skillnad mellan olika typer av ledare. En typ av apa tar sig upp i hierarkin genom äkta respekt där ledarplatsen förtjänas. När denna ledartyp blir gammal och svag vårdar flocken densamma som en före detta sann ledare. Den andra typen av apledare tar sig upp till maktposition genom mobbning och våld. När denne blir gammal och inte längre kan vidmakthålla sin skrämsel- och mobbningsrespekt, blir den inte sällan attackerad med skadande eller rent av dödligt våld. Oäkta respekt tar någon gång slut. Nu med Internet och ett allt bättre upplyst samhälle hoppas jag att mobbningstrenden kan brytas. Det blir inte lätt för etablerade partier då “smutset” måste släpas upp till ytan och ingå i skolundervisningen. Partierna har tappat initiativet och får därmed stå i skamvrån. De har själva skapat det samhälle vi lever i och i allra högsta grad nu upplever.

För att nå ett givet mål måste politikerna förutom att sluta mobba, berätta om partiernas förflutna. Det kan då användas som en hävstång för att nå högre och längre. Retoriken vi tydligt idag ser, skapar bara mer mobbning. Mobbningen rinner nedåt i leden där maktsugna personer anammar och likt i spelet Fortnite bygger stegar samt högt liggande platåer, där man orubbligt kan ligga och skjuta prick på andra som med äkta respekt och kunskap försöker bygga ett bättre samhälle.

Lagen, vad säger den?

Det är olagligt att diskriminera, kränka och mobba. Rättsväsendet borde kunna slipas till så ansvariga och skyldiga får hårdare press på sig att uppfylla lagtext. Skolinspektionen får in tusentals ärenden men fåtal dras till rätten. Barn trillar mellan stolarna för att kommunerna och tjänstemännen samt kommunalpolitikerna vet att de kan göra precis som de vill och i stort sett kan strunta i vad Skolinspektionen säger, genom att t.ex. skylla på den mobbade eller bara tysta allt. Min son vet att Ljungby Kommun agerar så. Han är långt ifrån ensam. Tystnads- och mobbningskulturen har fått politiskt och samhälleligt fäste, har även förvandlats till ett förlamande och dödligt vapen, ett långsamverkande gift.

Steget ovanför politikerna

Nu blir det svårare, för om man vill titta på sfären ovanför riksdagspolitikerna, så omhöljs den av i stort sett total tystnad. Skulle vilja gå vidare och fråga Wallenbergarna samt Bilderberggruppen m.fl. vad man anser om den mobbning som förekommer i samhället. En relevant fråga är om mobbningen kan ses och förklaras utifrån ett makt- och pengastyrt samhälle? Lever vi i en demokrati eller demokratur/bland elaka djur?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *